lördag 19 maj 2012

Pizzabud?

Det ringde på dörren och vem stod där då?
Två utsända från ett halvkänt religiöst samfund, lite åt det där hållet som kallas för fanatiskt.
Och jag öppnade med en naken baby på armen och en för fanatiker mycket tvivelaktig klädsel för egen del. Halvöppen BH och avklippta jeans. Ungefär.
Och trodde det var pizzabudet som skulle leverera fyra platta kartonger. Jag känner pizzabudet, han heter Ola och är otroligt trevlig och tycker väldigt mycket om sin fästman och struntar fullkomligt i om man öppnar helnaken om det skulle vara så.

Men de där två... ja jag brukar inte bry mig, men de såg ut som något från farmors tidningar från 1952 Mannen var klädd i kostym och kvinnan i någon sorts kjolochblus. Välsminkad och prydlig. Till och med jag kände mig en aning naken.

- ja hej. Sa jag.
- vi kommer från xxxx och skulle gärna vilja prata lite med dig. Sa dom. Ungefär.
- Jaha. Sa jag. Och släppte in dem. Jag hade tråkigt, hade just satt på fjärde tvättmaskinen och väntade på de där  pizzorna som skulle bli middag.
Och faktiskt, jag har alltid varit lite nyfiken på vad dom har att komma med om man låter bli att argumentera. Liksom bara hör efter hur dom tänker.
Och det fick jag ju veta. De hade lärt sig alltihop utantill tror jag. Ungefär som de där som ringer från någon bokklubb.
Och det är ju rätt tydligt att det där med att gå på gatan och erbjuda sin kropp och att ringa på och bjuda ut sin tro har sina likheter.
Man säljer sex och man marknadsför tro. Och så vill man ha valuta. Jag ville ha pengar eller tjack. Dom vill ha ... tja, det är väl pengar där också, fast man lindar in det i medlemskap och kallar det gåvor. Och så tror jag dom får en kick av att människor blir beroende. Som att njuta av att se att andra är lika fast som man själv. Liknar den där kompisen jag skrev om igår. Som ville lura in mig i träsket.


Jag sa det.
Alltså, att gå på gatan och sälja sex är rätt likt att knacka dörr och bjuda ut religion.
Dom höll inte med.
Och det hade jag väl inte väntat mig heller.

Ja och så kom Ola med pizzorna då och de här två människorna tänkte gå. Det hade dom kanske tänkt göra ändå... Men alltså, ibland är jag nog inte riktig. Jag bjöd in dem att dela pizza med oss och sa att det nog skulle räcka om vi delade rättvist. Och så drog jag till med, att vi ju ändå var systrar och bröder.
Men vet ni.
Då gick det ännu fortare för dem att få på sig skorna och ursäkta sig. Dom såg helt enkelt livrädda ut och sa att det var bråttom om dom skulle hinna fast dom inte sa något om vad dom skulle hinna. Och jag som trodde att folk som har någon sorts kristen tro gillar det där med att dela.
Men dom kanske helt enkelt inte gillar pizza i det där samfundet?

Nåja. En annan gång får jag väl bjuda på grillat lamm.

Guuud vad jag är trött!

....

1 kommentar:

Cicki sa...

Tack för att du bjöd mig på dagens skratt. Vilken jämförelse du gav dem. De blev nog rädda att de skulle bli bjudna på sex tillsammans med pizzorna.....:-)

Jag minns en gång för länge sedan när stadens lokalblaska skrivit om mig och sonen, som inte är som alla andra. Då fick jag ett brev ifrån ett religiöst samfund (förmodligen samma som hälsade på hos dig) där de erbjöd oss tröst och gemenskap. Jag svarade aldrig på det, för det fanns andra ställen vi kunde få både tröst och gemenskap på utan att vi behövde lämna ifrån oss våra själar.