Nej men det är helt enkelt så, att mitt liv inte längre ska skrivas...

Men snälla alla
Jag mår bra. Har inte återgått till gatlivet.
Om korpen kraxar så är det om någon annan eller i en annan tid. Hon är litterär den fågeln.
Det är bara det, att nu är jag mamma. Och då passar det dåligt, att ha en blogg som handlar om saker som barn inte ska behöva veta att mammor brottas med.

I en annan tid, när barnen är stora och somliga Ebbor klär sig i domarkläder kan det hända, att det kommer en bok. Eller en annan sida med livsförunderligheter.
Till dess får ni nöja er med de gamla noteringarna.
Det är historia.

Men en sak måste jag nog skriva - egentligen väldigt stort.
Jag älskar er som läst, uppmuntrat och skrattat.
Tack !
Verkligen innerligt tack!

Och vem vet... en vacker dag träffas vi på gatan någonstans utan att veta vilka vi är, och så ler vi mot varandra sådär som svennar ler. Med icakassen i ena handen och en liten snorunge i den andra.
Det är drömmen det.
En såndär sanndröm.

/Ebba