lördag 27 november 2010

stake

Det finns saker jag inte vill veta.
Och annat jag vet som jag inte tycker om. Det här med ljusstakar tillexempel.
Att om man skulle använda elen som går åt till alla adventsstakar i statliga och kommunala och kyrkliga hus till att värma upp baracker eller hus eller lägenheter så skulle det räcka till alla uteliggare.
Typ.
Fan vad jag blir arg.
Och så ska man kasta ut folk på gatan för att dom är sjuka. Och samtidigt slåss för att få ha kvar sin elstake i fönstret på jobbet.
Hur fan går det ihop?

lördag 20 november 2010

varför måste man...

-Varför måste man bli stor?
- för att man måste
- Nej men varför på riktigt?
- vet inte
- varför är du sur?
- är jag väl inte
- jo för att annars skulle du hitta på ett svar eller fråga mig om ett.


Ja det är ju sant. Så jag börjar om.

- Säg det igen då
- att varför måste man bli stor?
- mm.
- för att man måste det.
- Jamen det var ju det jag sa.
- Men nu säger jag det.
- hm. varför är du sur då?
- är jag ju inte.

Nej det är hon ju inte. Så jag börjar om

-Varför måste man bli stor?
- för att man växer sörru och då kan man inte ha sina kläder längre och måste köpa tantgrejjer.
- jaha. Vaddå för tantgrejjer?
- Behå och sånadär underbyxor.
- Vad? Har väl du också.
- Nähä, inte såna.
- Vilka tänker du på?
- Med snöre.
- Jamen det måste man inte ha när man blir stor. Jag har inte det.
- Men du är inte så stor sörru.


Nähä. Nä. Typ.


.....

fredag 19 november 2010

Skit

Mår skit
nä ingen förkylning, ingen kräksjuka och inget mer brutet.
Men skit
Att fixa morgon, fika med A, pyssla och gå till bussen. Då är det bra. Mer än bra.
Men sen. Jävla skit. En massa ord som skriker i öronen och andra som muttrar om att dra.
Nej jag drar ingenstans.
Och jag vet vad jag vill. Och tänker genomföra det.
Så då är det väl bara att ta fram bokjävlarna och låta de torra kunskaperna överrösta skrikrösterna.
Och tänka på att snart kommer bussen tillbaka och dessutom är Erik ledig den här helgen. Och någon jävla dag om ett par evigheter kanske benet går att stå på igen. På riktigt.

torsdag 18 november 2010

när kylan försöker smyga in en kartong genom fönsterspringorna

Den här kylan som kryper in genom fönstren och får mig att minnas de där nätterna när jag inte vet hur det kommer sig att jag överlevde.
Den här kylan som får mig att gråta över hur det kändes.
"The Beauty of the Cross"  Daniel Bonnell (Woodland Hills Church, St. Paul, MN)
Och som gör att jag längtar så jag kan bli tokig efter att krypa ihop som en liten boll i någon stor skön famn och bara glömma bort att livet kan vara så helvetes överjävligt att man inte vill ha det.
Det är den här kylan som är som under broarna.
Det har väl hänt, att jag tänkt åka tillbaka dit och bli kvar.
Och flera gånger om dagen tänker jag att det hade varit så enkelt. Ta en fix till himlen typ.


Men sen ringer telefonen och någon säger att bussen är lite sen.
och då vaknar jag liksom upp ur helvetet och säger tillbaka att jag minsann ska stå där och vänta.
En liten unge ska inte gå tre kvarter genom mörka eftermiddagskylan.
Fast hon vill. Och sen måste vi köpa gula råttor i affären fast vi egentligen måste vänta till på lördag.
Det är då det blir varmt igen.  Ja inte på lördag alltså, utan när vi tar varsin gul råtta och låter svansen sticka ut mellan läpparna och så tittar vi på varandra helt vindögt.

Den här veckan bor A hos mig. Hela tiden. Varje dag väcker jag henne och vi dricker varm choklad med ostmackor till och går till bussen (ja jag linkar rätt bra numera faktiskt). Sen läser jag en massa märkliga böcker om förvaltning och lagstiftning och praxis och lite sociologi däremellan. Tills kylan kommer.
Det är väl så det är när man hittar äkta värme.
Att man börjar känna att det finns kyla man förut kallade värme. Och den blir man iskall av. Iskallare än frost. Som döden fast värre eftersom man fortfarande lever.

Antar att det är en massa sorg för allt man missat.
Men nu.
Harry Potterläsning och pratpåsängkantenstund.
Det är inte så dumt det.
såhär när kylan försöker smyga in en kartong genom fönsterspringorna


.....

måndag 15 november 2010

En mycket underlig resa till en sorts spegel utan glas

En del korpar är annorlunda.
Jag känner en som är väldigt olik allt annat jag träffat. Hon är liksom inte som en människa, men inte heller som en fågel mer än i maten. Fast korpar borde ju äta kött..... och det gör hon inte.
Men i alla fall.
Hon har en förmåga att få syn på saker.
Och dessutom är hon ihopsatt med någon sorts ängel. Det är möjligt att de där korpvingarna hon har egentligen är änglavingar fast hon har svärtat ner dom någongång innan hon kom på att hon var en ängel.
Inte vet jag.
Bild: Judy Vars

Förra gången vi pratade med varandra var det nära katastrof.
För min del alltså.
Jag höll på att bli fullkomligt tokig av leda, ointresse, tristess... nåja, jag ska inte ljuga - det finns saker som bara blir synliga när man måste vara stilla och inte kan springa omkring för att låta bli att komma ifatt sig själv.
Och korpar har ögon. Så jag fick liksom serverat, att det där med att bli tokig av tristess antagligen handlar om att inte stå ut med att se sig själv osminkad.
Haha. Jorå. Det kan korpar säga.

Men hon hade såklart rätt. Inte så att jag måste smeta över yttre ärr. Men dom där inre. Usch.
Så vad gör korpen då? Jo. Hon säger att bästa sättet att ordna det där är att åka någonstans där man inte kan göra annat än stirra på sin egen spegelbild utan att det finns några andra speglar än ... ja antingen den man själv hittar på eller den där spegeln som korpar kallar gud.
Suck.

- Åk till ett kloster... eller till Berget. Dom har retreat där som kanske inte är vad du behöver till innehåll, men säkert till miljö. Alla är tysta och du har bara dig själv att spegla dig i. Alla dina projektioner blir synliga eftersom du inte kan bekräfta dem i samtal eller samspel.
Du bara är - reflekterar och blir medveten om att du reagerar på olika saker. Inget är fel, inget är rätt. Du är den du är och du är där du är.... och dessutom i en miljö där man menar att du är älskad. Fast du inte behöver tro det.

Ungefär så sa hon.
Och... ja alltså jag har blivit av med gipset, är relativt rörlig med ett sorts skal.... och har väldigt lite att göra mer än att bli galen av tristess. Så ... ja man tar sin gamla bag och åker till ett berg i en landsända där dom låter som i den där filmen med Lasse Åberg som åker på spa.
Fast det här är sannerligen inget spa.
Jo käket.... det är i världsklass.
Men alltså.
En liten grupp människor kommer till ett ställe som ser ut som ett fängelse - för att vara tysta tillsammans. Man blir välkomnad och får läsa på en lista -hittar sitt namn och ser rumsnamnet. Man går dit och hittar en säng och ett bord med en stol och inget mer.
Sen presenterar man sig inte.
Eller pratar. Jo först fikar man lite. Och får höra vart man hamnat och vad som ska hända. Typ inget.
Och så är det tyst.

Utom det att det är en massa läsahögtgrejjer i kapellet som är inrett med små bås så att man sitter som i en låda för sig själv och bläddrar vilt i åttatusen papper för att hitta vad det är man ska läsa.
Så somliga Ebbor knycker med sig dom där böckerna och kikar i dom och sen sitter det som en smäck. Jorå, det är gudliga saker. Psaltargrejjer och fromma böner.
Som man kan tycka saker om.
Fast korpens kraxande om att man liksom mest får veta något om sig själv när man tycker grejjer ... ja alltså. Man lär sig saker om sig själv.
Typ.

Och på morgnarna är det en hel högmässa.  Nattvard och sånger och folk som reser sig och böjer sig och bugar sig och håller på. Jorå, jag har varit i flera högmässor än de flesta. Kyrkor är varma gosiga ställen där man kan sova lite diskret längst bak.
Och det är klart. En gammal gathora kan inte låta bli att le igenkännande.
Men OK, utan att köpa upplägget kan man ju inte prova det. Och det är ju bara tre dagar. typ.
Så.
Man slänger iväg lite böner och käkar medan man lyssnar på munkar som hummar eller en cello som nynnar. Och sover. Tänder ett eller annat ljus. Läser dom där gamla psaltarpsalmerna och får idéer om saker man skulle kunna skriva och får lust att läsa lite torr juridica.
Och sover lite till och snaskar i sig en oblat och en slurk vin. Och blir välsignad och allt.
Som nån jävla nunna typ.
Nämen så skriver man väl inte.... eller också gör man det.


I alla fall är det meningen att man ska lyssna på någonting som heter meditationer. Och något annat som heter instruktioner.
För att få något att tänka på kanske. Något gudligt.
Sen kan man prata en halvtimme med den där som håller i gudligheterna. Och det gör man. Och det är bra.
Jamen bara för att dom är religiösa är dom inte dumma. Inte korpen heller. Typ.

Och sen blir det fruktansvärt bullrigt när man slutar vara tyst.
Och alla ska prata och man tror att man känner varandra för att man suttit tysta i samma lokaler i tre dagar.
Märkligt.
Och så råkar jag säga, att jag inte tror så mycket.
då blir det lite tyst
Och sen kommer frågan.
- och ändå åkte du hit?
- Japp. Ändå åkte jag dit. För att en korp sa det. Korpar är otäcka fåglar.

Så....
Ska jag bli nunna nurå?
Nä.
Ska jag åka dit någon fler gång?
Kanske.

Det räcker nog med korpen. Det är rätt tyst där också. Och man kan läsa vesper i kåtan om man gillar gamla psaltarpsalmer.
... men håll med om att det var lite modigt att fara iväg på religiösläger sådär utan att bestämma att det bara skulle vara skit.

Erik? Nä han åkte inte med. Han hade långhelg på jobbet.
Och minsta goaste A kommer i eftermiddag för att bo här hela veckan. Yippiiiiiii!!!

.....

måndag 8 november 2010

nej jag har inte lagt av, jag har bara ett nytt förhållande till lagen.

Fatta det
Jag har inte lagt av. Dvs jag har aldrig slutat använda droger. Jag dricker öl och vin och sprit. Jag har inte lagt av med sex heller. Och inte med att käka oliver eller vadsomhelst som man kan missbruka.
Just nu har jag bara lagt av med att vara kriminell.
Du vet, göra sånt som är mot den där jävla lagen som vi kommit överens om genom tiderna.
Demokrati betyder att vi tillsammans har överlåtit till några vi litar på att skriva lagar som dom vet att vi behöver.
Inte att vi ska skapa egna individuella lagar alltså.
Och när man röstar så handlar det om att man har koll på vilka man litar på, att man kollar upp dem, vad dom står för och vilka mål dom har med det dom säger.
Det är upp till mig att jag väljer såna jag tror är bra.
Och att jag bryr mig om att tala om för andra hur jag vill ha det - kanske påverka så att jag får som jag vill och behöver. Och tror att andra behöver också för den delen.

Så alltså. Jag har inte lagt av med sånt man kan missbruka, jag bara låter bli att vara kriminell.
Och då kan man räkna ut resten.

Inga olagliga droger. Inte köpa sex. (nej jag säljer mig inte heller, men det är ju inte olagligt, så egentligen behöver jag inte nämna det) Inte bryta sig in i andras hus, bilar eller....
Inte fuska med skatter eller studier eller urkunder (menar inte såna som köper klockor nu) Inte lura banker eller butiker eller något annat som handlar med pengar.... Alltså inga olagligheter.

Varför jag måste skriva det?
Jo för att jag är jag. Ebba. Inte nån som lagt av att knarka. Och om jag skulle vilja knarka så gör jag det.
Det hänger på min vilja. Mina beslut.
Och det räcker med att besluta, att här ska levas ett liv som inte går att åtala.
Utan moralistiska åsikter.

Och idag ska jag ta bort alla gipsrester och få ett väldigt fint skal i stället.
Fan vad skönt.

Och så ska jag snacka med en korp.  Det är en drog det också. Svårt beroendeframkallande. Så akta er.


.

lördag 6 november 2010

Om Karin som hamnar på gatan

- Det här ska du skriva om
- vad då?
- Det här som står i tidningen om att folk som blivit utförsäkrade från sin tidsbegränsade sjukersättning och inte hade hunnit komma in på arbetsmarknaden p.g av sitt funktionshinder sedan inte får någon sjukpenning när de får komma in i systemet igen.
- Hur menar du?
- Ja, Karin tillexempel, du vet hon som har MS och sitter i rullstol.
- Karin som arbetstränade i butiken och ramlade och bröt benet?
- Just.
- Får hon ingen sjukpenning?
- Nej.
- För att?
- För att hon inte får förtidspension för att hon anses ha en sjukdom som innebär att hon kan arbeta åtminstone deltid. Fast det vet vi ju att hon inte kan men ändå.
- Och då får hon ingen sjukpeng alls?????????
- Nej. Hon är utförsäkrad och har inte haft någon inkomst och då får man ingen sjukpenning.
-Vad ska hon leva på då?
- Soc.
- Men??
- Och dom säger nej för att hon äger sin lägenhet.
- Den där som är anpassad för att hon ska kunna komma in och sånt?
- Ja.
- Så hon ska rulla omkring på gatorna????
- Eller bo på härbärge kanske????? Det är det du måste skriva om. Att det finns folk som hon.

Ja nu har jag skrivit om det.
Och blivit helt stum.
OK, jag bodde på gatan för att jag på sätt och vis valde det.
Men hon??

Ska vi ha krymplingar under broarna?
I kartonger?
Staplade på varandra. För nu lär det bli trångt.


.

fredag 5 november 2010

Dagvill minst sagt

Ja herregud eller frugud eller vad man säger
Här har man intet ont anande suttit med gipsad kropp och slött bläddrat igenom kurslitteraturen medan dagar och nätter gått.
Och så tittar man i studentalmanackan och inser, att det är fyra timmar tills det ska lämnas in en sammanfattning angående sociologiska modeller.
Jag tror inte man menar att man ska sammanfatta modet eller plocka ihop ett antal fotografier av sig själv (eller närstående, vänner, mer perifera eller ens okända) modeller i snygga poser.
Nej det handlar om sånt som hur man sett på utanförskap och innanförskap och uteliggare, horor, dagdrivare och annat slödder genom tiderna. Alltså hur man tolkat och presenterat och tänkt kring det vi kallar sociala strukturer eller kanske vad som varit politiskt korrekt genom tiderna.

Ja... alltså det där var vad som hände i går mitt på dagen.
Så jag kastade mig över tangentbordet och skrev som en besatt och plitade ner titlar och författare och sidhänvisningar fritt ur minnet och hann inte kolla om det var helt rätt innan jag tryckte på knappen och skickade iväg alltihop.
Sen gick jag ut och köpte en känd kvällstidning och insåg att det var torsdag.
Alltså...

Jag har inte en susning om dagar och tider längre.
Man har blivit en flicka på fallrepet
typ.
Men tentan är inlämnad och sidhänvisningarna var helt korrekta. Yes!
(Nej fråga inte om innehållet är korrekt, det utgår jag från eftersom jag knyckt alltihop från böckerna, bara stuvat om ordningen lite)
Den här lilla extrakursen är förresten rätt kul. Att läsa om hur etablissemanget resonerat och resonerar kring gathoror och annat löst folk.... och inse, att dom inte har en susning om hur gathoror och nämnda lösa folk resonerar kring etablissemanget - och att det kan vara ett lika rimligt perspektiv.
Alltså... det kanske blir min lilla uppsatsinsats det såsmåningom.