en torsk är en torsk är en torsk...

En del av dem bär kostymer och andra har en vit prästkrage diskret undanstoppad i fickan. Det är inte meningen att man ska låta bli att se den. Vore det så, skulle skulle skjortan varit en annan och prästerligheten dold bakom jeans och ett oansat skägg.
Nej sanningen är, att prästen som söker sin hora behöver att hon vet. Det är där själva lusten döljer sig. I det förbjudna, fördolda och ännu inte bekända skamligt upphetsande. I det där som kallas synd utan att vara något annat än en mänsklig drift.
Det är synd om prästen tänker någon
och i samma ögonblick tanken snuddar vid prästerlighetens vara, höjer han näven och låter den träffa den kvinna som skändar honom

Det är synd om prästen som tvingas använda en hora för att lusten ska vakna
det är horans skuld
i prästens näve

ibland kommer minnena
kroppen skakar och fötterna skränar
det går inte att stå kvar

ändå stannar jag och låter ögonen vänja sig vid det som är mitt liv
tre trappor upp

en egen nyckel och ett badkar

En säng med mjuka kuddar och nytvättade lakan när jag själv vill.
Kylskåp där det står rester och mjölk och en burk med något mystiskt jag ännu inte smakat.
Till och med hallonsylt har jag medan jag skakar av kölden från alla de nätter jag gick utan värme.
Att lägga stålet mot huden var ett sätt att låta fötterna glömma sin oro.
Men nu stannar jag och söker en plats. Ett rum där orden får betyda mig.

Och medan jag skakar tar jag fram bevisen
tre födelsedagar att sluta gömma
skammen
och mitt eget namn.

Det där att inte ha en historia... plötsligt står den ändå där och pockar på uppmärksamhet.. Han heter Peter och vet hur jag suger.
Han har inte slutat göra blåmärken med stål.
Han går med spretiga ben och rör hela ansiktet i oregelbundenheter
och han skränar över hela gatan. "Ebba menvafaan"

Jag är på väg till min lägenhet tre trappor upp med badkar och öppenspis.
Jag är utan blåmärken i armvecken och har slutat se ut som ett russin.
Jag vänder mig mot gatstenarna och ber.
Snälla låt mig hitta ett brunnslock som ger vika så att underjorden kan gömma min irrande blick.

Men gatstenarna hör aldrig mina böner.

"Jag har lagt av" säger jag när Peter vinglat fram till mig, flinande över hela ansiktet.
"Fan, jag har lagt av och har ordnat det för mig. Kom inte och sabba nu"

Vad gör han här - hinner jag tänka.

Sen svartnar det i blicken och lägenheten fylls av det som händer.
Peter har Micke med sig
och en kniv

mina skulder


tre timmar senare sätter kirurgen den sista suturen och säger att jag nog får passa mig för solen.
Det kommer att bli fula ärr.
Konstigt nog känns det lite bra att det blir det. Fula ärr. Som att det äntligen finns något att peka på när jag säger att jag har en del att läka.

Men senare, flera dagar senare när vettiga människor fått mig dit jag annars skulle gått med död kropp tänker jag, att nu kommer jag aldrig undan.
Poliskameran tar mitt fula porträtt, namnen och berättelsen om mitt liv i deras händer.
För första gången har jag som sålt min kropp fått ett kvitto

När jag läser raden där det står vad man betalat för ser jag varans namn.
Våldtäkt

Men något pris kunde polisen inte skriva ut.

Min vän Ulla talar inte med sina kunder

Jag har en vän, hon är inte som vi andra men ändå en av oss.
För tre månader sedan hade hon aldrig gått ett steg utan känsliga läppar.
I dag har hon lagt en annan hud mellan sig och sig själv.
trettio ord räcker inte
inte ens hundra ord räcker för att någon ska höra det hon säger
pa ruski

Det var inte det här hon hade tänkt när hon följde lyckan. Han hade brun kostym och portfölj.
Tretton blanketter och mutorna lagda i brunt kuvert och sedan flygresan till landet som icke är.
Hon heter Ulla men inte på svenska.
För tre månader sedan var hon söt och gick med kortkorta kjolar att söka sig en man.
så fick hon en varje timme om hon sköter sig

Jag har en vän, hon är inte som vi andra.
trettio ord skulle kanske räcka
men Ulla talar bara om natten
så fann hon en man
en varje timme om hon sköter sig

Om man måste dö för sina ideer kan man lika gärna suga av en torsk på vägen

Allvarligt talat
om man tar sig själv på så stort allvar, att man är beredd att döda för att få rätt, eller att själv dö för sina idéer... då är man ungefär lika smart som mig när jag suger av en torsk för att få en fix.
Och lika svårt att sluta med skiten är det- jag menar, att sluta tro att man måste ha rätt eller att sluta droga.
Så...
För att presentera syftet med den här bloggen:
Jag tänker sluta med avsugningar
och jag tänker sluta ta mig själv på dödligt allvar

Ärligt alltså