onsdag 30 december 2009



Första gången.
Första fyllan. Första brajan, första silen. Första torsken.
Mal det i mitt huvud när vi fikar och någon börjar prata om förstagångengrejjer.

men... alltså deras första är
första förälskelsen
första kyssen
första barnförbjudna filmen
ett par första fyllan
och en som pratar om första olovliga körningen.
Jag tiger.
Första kyssen minns jag inte.
och jag kan ju inte sitta och prata om grodprinsen som faktiskt är min första prins
barnförbjudna filmer vet jag knappt vad det är, vad är det som gör dem barnförbjudna om ingen är där och förbjuder?

Och jävlar, den där första fyllan, elva år och dyngrak. Nä, sånt säger man väl inte till folk man knappast känner?
Det skulle vara den där olovliga körningen då.
Då var jag väl tjugo kanske, och hade en torsk som var asrik. Hans fina bil och jag hade en affär tillsammans. Det var väl olovligt på många sätt. Torsken visste inget och jag hade en falsklapp. Åkte jag fast? nä.

Men torsken undrade rätt mycket över varför det luktade sunk i hans nya bil.
Ja herregud.

Första gången.....


7 kommentarer:

Anonym sa...

Mmmm - det är åtskilligt "första" man minns som man gör bäst i att tiga om i sällskapslivet - och ibland kanske till och med låta bli att grubbla över på alldeles egen hand....
tänker papillon med en liten rysning av obehag

Ebba G sa...

Mycket riktigt. Man mår nog bäst av att inte grubbla över sånt. Allt det där första övergår så lätt i det sista och det känns inte speciellt bra. Nä.
Fast... första gången jag hackade lök... är något jag kommer att minnas med ett stort leende och komihågsvullna ögon!
Kram!

Annelie sa...

Önskar dig det finaste av nya år! 2010 kan bara bli bättre!

Unknown sa...

Hej tjejen!
ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR önskar jag dig.
hmmm, bilden där skulle jag lätt kunna ta för självporträtt faktiskt.

Det är sååå jävla illa när man sitter i sånt där sällskap och ämnet kommer upp. Det är skitjobbigt tycker jag, känns som man är utanför, för att går jag in i samtalet så kommer det grodor och uppmärksamheten är total. Även om jag först får "centrumkänslan" , och tycker om det, så nog ska man vara den dom pratar om efter man gått.
Jag raderade min blogg på grund av nåt liknande. En kvinna som jag inte berättade hela mitt sorgliga liv för, utan som jag lät bygga sig en uppfattning om vem jag är, själv.
Gissa om det blev ett riktigt ras när hon lyckades ta sig fram till min blogg alltså.
En prinsessa, en sån underbar kvinna alltså, men som fick kalla fötter efter att ha läst inledningen på bloggen, typ ett par månader bara.
Därefter blev jag dömd rakt av...ska börja blogga igen, men måste hämta mig först efter det här.
Älskar att läsa din blogg vännen!
Nyårskramen ;)

Ebba G sa...

Johnny- jag förstår att hon stack... det skulle nog vemsomhelst göra om hon upptäckte att du undanhållit saker. Oavsett vad. Det kanske inte alls var innehållet i din historia som var problemet utan just det att du tigit om det som var det stora problemet.
Den som inte kan dela sanningen om hur man blivit den man är, ska man nog dessutom inte tro att man kan dela liv med. Så... nästa gång tror jag det är bättre att du berättar som det är. Då vet den du är tillsammans med, att man kan lita på dig. Att du inte döljer något och att du är den du utger dig för att vara.
Tänker jag och önskar dig ett gott nytt år!
/Ebba

Unknown sa...

Då blir det ju knepigare i min skalle alltså. Den jag har varit är ju inte den jag är idag. Så varför skulle det då vara avgörande för nån så pass att jag blir dömd för den jag varit? Det är ju inte DEN personen hon träffat faktiskt, utan mitt nuvarande jag. Sen hade jag ju släppt på mer och mer av historien ju längre och djupare vi kommit varann inpå livet.
Det handlar ju faktiskt om tilliten till varandra också. Sen visste hon ju massor, inte allt, då hon besökte mig. Det var efter hon läst bloggen också.
Så oavsett, som jag ser det, så döms jag hur jag än beter mig, av mitt förflutna.

Ebba G sa...

Johnny.. Om du inte förstår, att för kvinnor i allmänhet är det omöjligt att vara tillsammans med någon som undanhållit saker, speciellt saker som har med ens person att göra...Det går inte att lita på en sån person, misstankarna om att det finns mycket värre saker som personen i fråga inte berättat kommer alltid att finnas där...

Samtidigt är det ju sant, att man inte kan berätta allt på en gång, samma date, första gången... Men att medvetet låta bli att vara ärlig med sin historia kan bli väldigt fel. Blir nog alltid väldigt fel. Och om tjejjen inte kan ta att man är den man är (nä, man blir ingen annan person för att man slutar droga, man bara har en massa att ta itu med och handskas med på gott och ont).. ja men i alla fall, om hon inte kan ta det, då kommer förhållandet inte att kunna fungera. Det är lika bra att inse det. Så tänker jag, och hoppas att du hittar ett sätt att handskas med den du är och har varit genom all skit och allt fint livet gett dig. För den som dömer dig värst är väl du själv...
Kram ... och gott nytt år!