lördag 22 augusti 2009

Tänk om makt egentligen är sin motsats. Verklig makt alltså.
Att det enda vettiga när man ska leda människor är att låta sig bli ledd.
Att man förstår, att en stadsminister är helt hjälplös, utan mening och utan värde om det inte finns ett land att vara stadsminister i och ett folk som berättar vad de vill ha sin minister till.
Tänk om verklig makt är att avstå från att styra, avstå från att äga och avstå från att synas... för att lyfta andra, ge andra makt över sina egna liv, ge andra möjlighet att hitta det de behöver och ge andra plats att utvecklas och växa så som de behöver växa...
Tänk om det är det som är verklig makt.
Och tänk om alla som går på socialbidrag och alla som behöver psykvård och andra insatser är de som upprätthåller samhället... i den här bakvända makttanken. Så att de som tar emot hjälp är de som är nödvändiga - annars skulle inte de som ger ha någon att ge till och alltså inte kunna vara präktiga samhällsmedborgare. Hur skulle det se ut? Vem skulle då vara offer?
Mycket finns att tänka...
En dag kanske jag får stå där med makt att vara maktlös.
Jag hoppas jag håller för det.

Inga kommentarer: