onsdag 5 augusti 2009

Egentligen borde jag väl känna igen mitt eget barn.
Liksom känna i mammarötterna att det där är någon speciell det.
Men jag känner inget, tänker bara, att jo, hon är söt.
Och så måste jag be chefen ta ett kort av mig så jag kan lägga in det på datadisken och skicka iväg det så hon får se en bild på den hon sagt mamma till en gång. igår.
Det är inte lätt det här
men vem har sagt att det skulle vara lätt att presentera sig för sitt barn efter fjorton år på gatan.
Det är som det är.
och nu funderar jag på vad jag ska berätta om mig själv för en flicka på fjorton som undrar vad jag gjort hela hennes liv...

Inga kommentarer: